Long time, no see.

Var ett mycket långt tag sen denna blogg uppdaterades nu. Ett projekt som mer eller mindre dött. Men jag har i mina händer allt som behövs för upplivningen. Det är alltså dags att försöka få igång denna underhållningsblogg.

Jag tar min mun emot bloggens och blåser in. Inget händer. Pumpar på bröstet. Fortfarande inget. Upprepar. Återigen, inget. Upprepar det igen och sätter mitt öra vid munnen och hör ett svagt, svagt vinande i mina öron. vi har livstecken! Bloggen har återvänt till Sveriges bloggtopp! Starkare än vanligt. Nu jävlar...

Under tiden som varit har dubstep växt i alla våras hjärtan och därmed tänkte jag att dagens inlägg skulle handla om just dubstep till en början.

"Dubstep is a genre of electronic dance music that has its roots in London's early 2000s UK garage scene. Musically, dubstep is distinguished by its 2-step rhythm, or use of snare sounds similar to 2-step garage and grime, and an emphasis on bass, often producing "dark" sounds, but just as frequently producing sounds reminiscent of dub reggae or funky US garage. Dubstep tracks are generally produced at a tempo of around 140 beats per minute and in recent years have developed signature half time rhythms, often heavily shuffled or syncopated, and usually, though not exclusively, including only one snare drum hit per bar, often on the third beat. Such factors make dubstep rhythms markedly different from four-to-the-floor rhythms used in other styles of electronic dance music such as house music, which usually have two snare hits accompanying the second and fourth kick drum. Often, the sense of rhythm in dubstep is propelled more by the bassline than by the percussive content."

Här kommer även ett par personliga favoriter:

Detta är en samling med "sickest drops" utav ett par Svenskar som kallar sig "Södertälje Massive" och dom är just "massive". Mycket mörk och hård dubstep.

Södertälje Massive - Sickest Drops.


Reso - Beast In Basement.


Bar 9 - Shaolin.


Datsik - Nuke 'Em.

Ninjasonik

Ninjasonik
Elektro


Ninjasonik är ett band jag digger mer pga av frontpersonen än självamusik (musiken är även den mycket bra), hans sköna stil samt dancemoves.

Ninjasonik - Art School Girls


Ninjasonik - Tight Pants


/Niklas Teh Schvettli

Arab On Radar

Arab on Radar
No Wave/Noiserock

Sagan om Arab On Radar började när samtliga medlemmar sökte jobb på en fabrik som tillverkade ubåtar. Ingen av medlemmarna fick jobbet, men under tiden som de sökte jobbet fann de att de hade mycket gemensamt och önskan att starta ett band var en av dessa saker, resten är musikhistoria.

Den första skivan vid namn Queen Hygiene, var en samling låtar som hade klara influenser av legenderna Six Finger Satelite, en slags dansigare punk, med inslag av "oljud". En klar baslina som sedan byggdes på med monotont trummande av Craig Cureck, detta flankeras av två gitarrer som spelade diverse "knepiga" ljud som flög runt i mixen, och slutligen så utgjordes grytan av Eric Paul på sång.Arab On Radar's texter har alltid varit en blandning av abstrakta metaforer, pubertalt dravel om könsorgan, våld och kroppvätskor.

När det var dags för nästa skiva "Rough Day At The Orifice" så kunde man redan ana den inriktning bandet skulle ta senare. Den dansiga punken fanns kvar, men hade utökats med rejäla "avant-garde" influenser. Det var mycket abstrakt och framförallt "noisigt". Ljudet uppnåddes med ostämda gitarrer som var mycket oberäknliga och gav musiken en rejält touch av galenskap, något som gjorde att Arab On Radar för alltid kommer ha en viktig plats i musikens historia för mig.

När det var dags för deras nästa sista skiva "Soak The Saddle" så hade bandets bassist lämnat bandet. Arab On Radar bestämde sig för att helt enkelt fortsätta utan att ha en basist. Musiken utgjordes nu mest av abstrakt trummande och gitarrspel. Även sången blev allt mer abstrakt. Låtarna var på denna skiva mycket kortare än vanligt, aldrig mer än 2 minuter långa. Skivan producerades av avant-garde legenden "Weasel Walter" som enligt mig verkligen hjälpte denna skiva att bli den bästa skivan Arab On Radar gjorde. Skivan har ett otroligt bra omlyssningsvärde, kan än idag höra nya saker i låtarna, trots att skivan har gått varm i flera år. Här märker man verkligen av influenser av legender såsom Captain Beefheart, Sonic Youth, James Chance and The Contortions och No Wave scenen som blommade ut i slutet av 70-talet i New York.

Deras sista verk blev skivan "Yahwah Or The Highway" som lyckades blanda Soak The Saddle's avant-garde/no wave approach med de tidigare skivornas dans punk. Var i och med denna skiva som Arab On Radar skördade mest framgångar i stort, deltog i bland annat en nu mera legendarisk turne vid namn "ooopps" som även The Locust (ett annat band som är en av mina favoriter) deltog i. Man kunde här höra ett otroligt skarpt band som verkligen utforskade och tog sitt sound till det yttersta, föga överaskande så valde bandet att lägga ner efter denna skiva, detta pågrund av inre splitringar i bandet angående vilken riktning dom skulle ta här näst. Man kan höra lite av splitringen i denna skiva, är som sagt en salig blandning mellan bandets två huvudsakliga "sound".

Så jag råder er nyfikna att lyssna på deras skivor i kronologisk ordning, för att på bäst sätt kunna uppskatta hur dom har utvecklats mellan skivorna.

Tack för mig /Andreas.

Wavves

Wavves
Lo-Fi/Punk

Wavves grundades utav Nathan Williams som gillade att spela in musik i Apples 'Garage band'. Han lade sedan ut sin musik och sedan tog allt fart. 2008 släppte Wavves deras debut LP och fick Pitchfork Media på kroken. Wavves är just nu signerade med 'Fat Possum Records' och släppte deras fullängds-album Wavvves (med 3 "V") 3 februari, 2009. Nathan turnérar i princip hela tiden med hans nuvarande trummis Zach Hill.

Nathan Williams fick litet problem vid sin konsert på Barcelona Primavera Sound Festival 2009 då han unnade sig en cocktail utav Ecstasy, Valium, och Xanax. Han började bråka med Wavves förra trummis Ryan Ulsh vilket resulterade i att Ryan gick av scenen och Primavera stängde ner konserten. Nathan ställde sedan in Europa-turnén för att kunna ta igen sig samt behandla sitt alkohol-beroende. Detta resulterade i en shitload utav arga bloggare o.s.v. "I can't fuck up once? If people think that I'm not going to fuck up, there's no reason to even come and watch me." Säger Nathan om det hela.

Nathan har även en blogg vid namn GhostRamp.blogspot.com där han berättar lite vad som händer samt tipsar om musik och dylikt.

Wavves - No Hope Kids musikvideo


Wavves - So Bored @ F Yeah Fest '09


/Niklas